Kära härliga Assberg

De flesta som känner mig har nog hört mig svära både en och två gånger över det område jag är bosatt i. De avslutar inte renoveringsjobb, de fixar inte den trasiga ugnen i tid, i perioder har det varit mycket festande, våldsamma barn springer runt utan övervakning på lekplatsen, sandlådorna luktar kattskit flera meter bort, katter kissar i barnvagnen om vi glömmer den ute, grannen fick den låsta cykeln stulen från uteplatsen, alla grannar kedjeröker så att vi inte kan ha öppna fönster eller njuta av balkongen hur vi vill, kamphundarna slåss med varandra och gör oss oroliga för barnen... ja - listan kan göras lång och ännu längre, om en säger så.

Vad jag sällan talar om är allt det fina med Assberg - för visst finns det sådant också. Och förmodligen hade jag varit en mycket lyckligare människa om jag bara lärde mig se de sakerna istället för allt det dåliga.

Husen i kvarteret är faktiskt riktigt trevliga till utseendet - inte minst efter att de målade om häromåret. Vår gård omges av fyra hus, varav tre har två våningar och det fjärde bara har en. I mitten av alla husen finns en lekplats där barnen faktiskt kan springa och cykla i princip hur mycket som helst utan att vi behöver oroa oss för att de ska bli påkörda. På denna gård har Bumbi hittat sin allra bästa kompis, som han kan träffa en liten stund de flesta dagar. Förskolan finns fem minuter bort på gångavstånd (då lämnar jag ändå en del marginal för att Bumbi ska stanna och titta på diverse saker på vägen dit).

Anledningen till att saker och ting är dåligt skötta ibland är delvis de låga hyrorna - alldeles ypperligt när en försöker spara ihop till en sjysst handpenning på hus.

I kvartersstugorna, där även tvättstugorna finns inrymda, sker en hel del aktiviteter som kan vara bra för granngemenskapen. I den stuga som ligger vid vår gård är det ofta loppis, och tydligen också bingo med jämna mellanrum. I en stuga lite längre bort har de inrett en snickerbod, där en kan få komma och få lite handledning då och då. Förutom loppisen har vi aldrig testat på någon av gemenskapsaktiviteterna i stugorna, men jag måste ju ändå tycka att det är bra att det finns.

Min absoluta favorit i krokarna är dock naturen. Den får mig med jämna mellanrum att fundera på om hus i den här delen av kommunen kanske vore något för oss trots allt. För något jag faktiskt njutit av sedan jag flyttat in här, det är utsikten från vår soffa. På grund av smutsiga fönster har jag i nuläget inga bildbevis att bjuda på (sedan de målade om fasaden har det blivit lite bökigt att öppna fönstren på baksidan, så vi tvättar dem inte alltför ofta, är jag rädd) - men vad jag ser är alltså följande: i förgrunden ser jag en något sliten grässlänt, som på vintern är den perfekta pulkabacken för lite mindre barn. I bakgrunden ser jag ett väldans lummigt berg med en liten gård på toppen. Runtomkring gårdens röda lilla hus kan en om en spänner blicken se fåren gå och beta om somrarna. Helt fucking utsökt, är det faktiskt.

Åt samma riktning som berget ligger börjar våra två promenadvägar - den ena en timme lång och den andra en halvtimme. Det tar oss max fem minuter innan vår promenadväg börjar se ut så här:

Lisa för själen - en sådan här promenadväg borde alla ha tillgång till, för det är helt underbart.