fredag 17 augusti 2012

Husjakten, del 11

Kanske är det någon som undrar hur det gått med den där husjakten egentligen, kanske är det bara jag som bryr mig. Oavsett om ni bryr er eller inte kan jag avslöja att vi gått på varenda jävla husvisning som varit i byn de senaste månaderna. I princip. Vi har dessutom hunnit med en visning i en annan by, men inte heller där hittade vi något för oss.

Kanske ska jag påpeka att det de facto inte är vi som är kräsna - vi har faktiskt hittat bostäder att buda på, vi är bara inte redo att belåna oss lika mycket som många andra. Senaste budgivning förlorade vi med ett par tusenlappar, och de som låg över oss övervägde att dra sig ur då de tänkte att de kanske gått för högt (och detta ser jag som ett tecken på att vi gjorde rätt i att stanna).

Alla hus vi tittat på har givetvis haft sin egen särart, och jag skulle säkerligen kunna skriva både det ena och det andra om deras konstiga detaljer, som jag gjort så många andra gånger. Ibland tänker jag till och med ut roliga saker att skriva, men så kommer jag hem från visningen och blir bara allmänt deprimerad över att vi beskådat ännu ett hus som inte var någonting för oss. Och då orkar jag inte skriva alls. Jag tänker att snart ger jag upp och drar ut i skogen och bygger mig nåt litet jävla kyffe i skogen med hjälp utav vilka pinnar som jag nu springer över. Men så tänker jag en vända till och minns Stefan, i Sagan om Stefan. Om ni inte känner till den kan ni ju lyssna här:



Det verkar ju faktiskt jobbigt att bygga hus i skogen, så jag skiter nog i det.

Mer om husjakten hittar ni här.

Inga kommentarer: