På tal om ett inlägg jag skrev väldans nyligen och ett inlägg som Matilda skrev strax därpå, så har jag haft det där med genusskapande i hjärnan en del på senare tid. Tankarna är ju givetvis alltid aktuella, men förstärks desto mer nu när jag ska ha hand om en liten en som kommer att formas av allt som händer runtomkring.
Filosoferandet får mig, inte alls särskilt osökt, att tänka på någonting jag upplevde då jag gick på lekis. Precis som nu bestod en övervägande majoritet av mina nära vänner vid denna tid av pojkar. Varje morgon på lekis hade vi upprop och det jag tänker tillbaka på nu är en speciell dag då mina vänner bestämde sig för att spexa lite i samband med detta upprop. Den första av mina killkompisar fick höra sitt namn ropas upp. Istället för att säga ja, så svarade han nej. Den andra av mina killkompisar fick höra sitt namn, och han sa också nej. När det kom till min tur, så hade jag samlat mod till mig - jag skulle vara lika häftig som de där jag faktiskt hängde med varenda dag.
-Helen, sa fröken.
-Nej, svarade jag.
Fröken blev arg på mig och jag fick skäll. Inför hela klassen. Jag försökte säga att "men de sa ju...". Fröken tittade barskt på mig och sa att det var för att de var pojkar, och pojkar gjorde sånt. Jag borde veta bättre.
Och av någon anledning är det tydligen fortfarande svårt att få förskolor att hyra in genuspedagoger. Suck. Jag börjar bli rädd för det här med att skaffa barn...
5 kommentarer:
Men gud så sjukt upprörande! Och att hon bara erkände det helt utan omsvep..utan att själv inse hur puckat det var. Men vi flickor har tydligen fått mycket fler kramar och mjuka ord än pojkarna på dagis är det bevisat genom undersökningar så ojämlikheten jämnar ut sig..synd bara att man inte får bestämma själv om man vill vara tuff eller bli gullad med:(
Ja, det har man ju också upptäckt då man hållit på med genuspedagogik, att när man gullar mindre med flickorna och mer med pojkarna - och alltså håller det på en jämnare nivå - då skadar sig pojkar i mindre utsträckning och flickor vågar ta för sig i större... Win-win kan tyckas... ändå har en kollega problem med sin sons dagis, där det finns uppenbara problem och personalen blir skitsur då hon föreslår att de ska ta dit en genuspedagog som kan hjälpa dem. (Borde inte alla uppskatta fortbildning inom jobbet?)
Ja eller borde man inte skicka ut genuspedagoger till dagis vare sig de vill eller inte? Eller ännu bättre, varför inte lära ut genusaspekten i förskollärarnas utbildning..om man nu inte redan gör det och det är dagistanterna som helt enkelt är för inskränkta för att fatta??
Jo, instämmer... tycker helt klart att man ska både skicka ut genuspedagoger till förskolor och att man dessutom ska lägga in det som en seriös och obligatorisk del i utbildningen av förskolelärare (nu vet jag iofs inte hur utbildningen ser ut idag, men jag skulle itne tippa att genuspedagogik står högt upp på agendan... tyvärr)
Problemet är väl att även om genus lärs ut på Lärarhögskolan så är det morgondagens pedagoger som får läsa det. Inte de som arbetar i förskolan idag. (Jag vet heller inte i vilken utsträckning genuspedagogik läses på Lärarhögskolan idag. )
Om man har arbetat ett helt yrkesliv på ett visst sätt är det svårt att lära om, att lära nytt. Dock så viktigt!
Detta märks både i skolan och på förskolan. Hur länge sen var det som dagens lärare och förskollärare gick på Lärarhögskolan?
Därför är det inte så enkelt som att säga att genusfrågan bör lyftas fram mer på Lärarhögskolan. Vad göra med alla dessa pedagoger som är yrkesverksamma idag och som inte anser att det är en viktig och angelägen fråga?
Nu tror jag att de kommunala förskolorna ( i Stockholm ska tilläggas) arbetar aktivt med genusfrågan. Är dock osäker på vilket sätt, men jag tror att all pedagoger går olika vidarutbildningar som behandlar ämnet.
Det är iallafall ett första steg.
Skicka en kommentar