Efter att ha spenderat ett antal år med att studera humanistiska ämnen på svenska universitet, är det med stor glädje jag tar emot all debatt som förs om dessa ämnen - även om jag inte alltid håller med om det som sägs.
För en månad sedan kunde vi läsa ett inlägg av Anders Cullhed (professor i litteraturvetenskap), där han menar att det är viktigt att humanister slutar gnälla och istället ger sig ut i det offentliga och argumenterar för sin nytta i samhället. Vid ungefär samma tidpunkt, måste det nästan ha varit, kom det en undersökning som visade att humanister får jobb i samma utsträckning som andra universitetsutbildade - bara de tagit ut sin examen (se sid. 26 i LUM nr 2 2008). En av de egenskaper Cullhed hänvisar till som humanister är bra på, är att tänka kritiskt. Andra saker som kan vara bra att lyfta fram är förmågan att ta till sig stora mängder text och analysera denna textmassa - samtliga är egenskaper som åtminstone arbetslivet verkar ha tagit till sig att det är någonting de kan hitta hos just humanister: så varför får vi då inte mer pengar? (För enligt Cullhed verkar det ju bero på att vi inte talar om vilken nytta vi står för...)
Ett inlägg med en lite annan vinkel får vi då docenten Torbjörn Forslid i Sydsvenskan lyfter fram en ny avhandling på temat "LItteraturvetenskap runt sekelskiftet 2000". I avhandlingen slås fast att litteraturvetenskapen i sig varit dålig på att utveckla sig, och att ämnet ser ut ungefär som det alltid gjort. Hanne-Lore Andersson, som är författare till avhandlingen, har tydligen kommit fram till att det som först och främst gäller är textanalyser, medan andra delar av litteraturvetenskapen tydligen kommer lite i skymundan.
Jag måste säga att denna analys förvånar mig aningen, då jag vet att man i Uppsala har tittat på andra delar av litteraturens värld ganska så länge nu; de har till och med en egen avdelning instiftad som ägnar sig åt Litteratursociologi. I Lund har man istället inriktat sig på en kurs där man, förutom de klassiska kunskaperna, ska få lära sig mer om hur man förmedlar kunskap om litteratur - alltså hur vi når ut med våra kunskaper i samhället. Vill man ha en lite större bredd inom ämnet, går det bra att titta mot institutionen för kulturvetenskaper, där vi hittar ett ämne som heter Intermediala studier - ett ämne som är av högsta relevans även för dem med litterärt intresse. Ytterligare bredd står att finna på den avancerade nivån, då masterprogrammet i Lund fått namnet Litteratur-Kultur-Media: det är alltså inriktat på lite mer än "bara" texten.
Jag tycker nog att ämnet verkar ha utvecklat sig ganska mycket ändå. Men visst, textanalys är fortfarande stort. Men de textanalytiska förmågorna är å andra sidan någonting som är uppskattat och efterfrågat ute i samhället.
Så jag vill nog mena att vi humanister har rätt att gnälla en del iallafall...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar