Jag har visserligen inte hunnit läsa Katrine Kieols nyutgivna bok än, men det ska bli spännande att göra någon gång i framtiden. Jag tar mig ändå rätten att ställa mig lite tveksam till Ann Heberleins recension av densamma i dagens Sydsvenskan.
Ann Heberlein säger att hon håller med Kielos i tesen att en våldtäktsupplevelse inte bör definiera en kvinna. Hon klagar sedan på att hon själv ständigt blivit definierad av andra människor (främst journalister) som våldtagen. Resten av recensionen ägnar hon åt att tolka Kielos bok ifrån sitt eget perspektiv, då ur "en våldtagens" perspektiv.
Hon verkar störa sig på att Kielos inte ser på våldtäkt som ett rakt igenom individuellt fenomen, utan som någonting det faktiskt finns en godkännande struktur uppbyggt kring. Och all kritik, som sagt, ur "en våldtagens" perspektiv. Jag vet inte vad jag ska tro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar