Fejkad demokratisering av förtryck

För drygt tio år sedan blev jag uppmärksammad på situationen i Burma och vilken riktig hjältinna som Aung San Suu Kyi är. Det som fick upp ögonen på mig var en kass B-film med Patricia Arquette i huvudrollen. I filmen råkar den amerikanska hjältinnan fastna i det hemska Burma (då hon är på semester) och hjälper sedan befolkningen att skörda stora framgångar i sin kamp för demokratisering.

Efter att ha sett filmen, som alltså i sanning var riktigt usel, har jag hela tiden haft den burmesiska situationen i bakhuvudet. Då och då har jag kommit över någon kort artikel om vad som är på g i landet; bara det senaste året har vi kunnat läsa om munkar som vågar ställa sig upp och säga nej, om burmeser som kvävts till döds i en container då de försökt fly landet. I samband med bokmässan förra året ombads vi alla att klä oss i röda tröjor en viss dag för att visa vår solidaritet med Burma (alltså inte så att det hade med mässan att göra någonting, men det var samtidigt). Samma mässa besöktes av den sydafrikanske ärkebiskopen Desmond Tutu, som vädjade till Burmas regim om att stoppa våldet.

Nu har Catti uppmärksammat mig om att det är en ny författning på gång i Burma, som det dessutom ska folkomröstas om. Jag antar att folkomröstningen är något ytligt försök från militärregimens sida att verka mer demokratisk. Dock har det förbjudits i lag att driva en nej-kampanj mot författningsförslaget, munkar och nunnor har blivit av med sin rösträtt och likaså den muslimska minoriteten. Det som förslaget i sig sedan innehåller är väl ungefär lika trevligt och klingar ungefär lika mycket demokrati som dessa faktan. För att uppmärksamma omvärlden på det som för tillfället är på gång under militärregimens styre har en rad svenska politiska ungdomsförbund (det är allt från kristdemokrater till vänsterpartister) nu gått samman i en kampanj för att få Sverige att förkasta den så kallade folkomröstning som ska äga rum i Burma den 10 maj. Burma vote no - gå in och kolla vad de har att säga!