Bloggen hamnade visst i tillfällig koma. Gårdagen var en späckad dag då telefonen var glömd hemma. Idag är jag så jävla trött att jag håller på att stupa.
Så medan jag går och sover kan ni ju fundera över vad som hände med riktiga clementiner så länge. Ni vet, såna där som fanns när vi var små - såna med tunt, tunt skal som nästan var som ett skinn. Såna saknar jag - de smakade bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar