Två visningar idag. Det första huset var helt bedårande, mycket väl omhändertaget av vad som verkade vara pedantiska ägare. Men alldeles för orenoverat och alldeles för litet. Eller ja; ett sovrum för litet. Och som exempel på hur orenoverat det var, kan man ta badrummet. Våtrumstapeten var uppenbart för gammal, då den hade skarvar. Och skarvar i badrumstapeten kan väl vara acceptabelt, det är det ju i hus som renoverades inte nyligen. Men just de här skarvarna var 3 mm breda och utan silikon eller dylikt i. Tapeten hade här och var börjat släppa från väggen. Flera av rummen hade heltäckningsmattor (som förvisso var förvånansvärt fräscha).
Till husets mer särpräglande drag hörde väl den groteska "spetsen" som var runtomkring fönstren - jag har aldrig förstått varför en vill utsmycka hus med trä karvat som spetsgardiner - och det faktum att det fristående garaget (till skillnad från det garage som låg i anslutning till huset) hade värsta Fritzl-källaren.
Dagens andra visning var helt fullknökad med folk. Ett galet upprenoverat radhus; två sprillans nya badrum, det ena med bubbelkar och det andra med bastu och ett lika nytt kök. Allt gjort av fackmän. Men huset kändes väldans opersonligt, två av sovrummen skulle vara på ett fuktigt souterrängplan och insynen till och från grannarna var ett faktum. Inte heller något för oss.
Vi är nu galet trötta på att leta hus. Och enligt många har vi knappt börjat... Alldeles särskilt kanske eftersom mäklaren som idag påpekade att vi kommer hitta fel med alla hus vi tittar på hade alldeles rätt. Nu gäller det bara att hitta ett hus som känns rätt trots alla dessa fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar