I dagens BT skriver Stig-Björn Ljunggren en gästkrönika. Efter att ha läst den tycker jag faktiskt inte alls att det är konstigt med en s-skribent som regelbundet får skriva på ledarsidan i en liberal tidning. Makes perfect sense, till och med.
Ljunggren skriver om vad han kallar för "Vänsterpartiets patetiska krav på 6 timmars arbetsdag". Och argumentationen? - ska se om jag kommer ihåg den...
1. Att införa 6 timmars arbetsdag vore att acceptera att arbete sliter ut.
2. Folk jobbar inte med att städa 8 timmar, utan med att analysera regeringens energipolitik.
3. Att Ljunggren har rätt kommer att bevisas då Jonas Sjöstedt som partiledare för Vänsterpartiet med stor sannolikhet kommer att jobba 12 timmar om dagen. Dessutom jobbade Lenin mycket mer än 6 timmar om dagen.
Min fråga nu är så klart: hur kan någon som är så uppenbart korkad och verklighetsfrånkopplad ens lyckas ta sig upp på morgonen? Eller ännu värre - bli publicerad? För
1. Arbete sliter. Sedan kan jag förvisso hålla med om att det idag för det mesta sliter mycket mer än det borde, inte minst psykiskt.
2. Det är långt fler som jobbar med att städa 8 timmar om dagen, än med att analysera regeringens energipolitik. Men även de som jobbar enbart med hjärnan kommer att ha svårt att hålla den hjärnan knivskarp hur många timmar om dygnet som helst. Extra intressant att skriva så här i en krönika publicerad i BT. I Sjuhäradsbygden är det ofantligt många människor som jobbar inom industri eller andra arbetaryrken, slitsamt och ofta monotont.
3. Idag har vi en norm på 8 timmars arbetsdag, men som Ljunggren skriver kommer Sjöstedt med största sannolikhet lyckas jobba galet mycket iallafall. Oklart hur en norm på 6 timmar skulle vara mer förtryckande och styrande?
Och vad gäller Lenin: vem fan bryr sig? Han jobbade dessutom för någonting han brann för som person, inte för att tjäna pengar åt ett företag. Efter att Lenin och alla andra som levde samtidigt som honom jobbat alldeles för mycket, fick Ljunggrens parti och rörelse jobba hårt för att komma bort från alldeles för långa arbetsdagar.
Och så min egen lilla kommentar, inte alls kopplat till det Ljunggren skrev:
4. Livet är inte bara arbete. För mig är det som är mest centralt inte hur min arbetsgivare bäst kan utnyttja mitt dygn, utan hur jag ska lyckas hålla igång heltidsjobb vid sidan om två barn, socialt umgänge, lite bokläsande och ibland kanske till och med utövande av mitt medborgarskap.
Ljunggren skriver om vad han kallar för "Vänsterpartiets patetiska krav på 6 timmars arbetsdag". Och argumentationen? - ska se om jag kommer ihåg den...
1. Att införa 6 timmars arbetsdag vore att acceptera att arbete sliter ut.
2. Folk jobbar inte med att städa 8 timmar, utan med att analysera regeringens energipolitik.
3. Att Ljunggren har rätt kommer att bevisas då Jonas Sjöstedt som partiledare för Vänsterpartiet med stor sannolikhet kommer att jobba 12 timmar om dagen. Dessutom jobbade Lenin mycket mer än 6 timmar om dagen.
Min fråga nu är så klart: hur kan någon som är så uppenbart korkad och verklighetsfrånkopplad ens lyckas ta sig upp på morgonen? Eller ännu värre - bli publicerad? För
1. Arbete sliter. Sedan kan jag förvisso hålla med om att det idag för det mesta sliter mycket mer än det borde, inte minst psykiskt.
2. Det är långt fler som jobbar med att städa 8 timmar om dagen, än med att analysera regeringens energipolitik. Men även de som jobbar enbart med hjärnan kommer att ha svårt att hålla den hjärnan knivskarp hur många timmar om dygnet som helst. Extra intressant att skriva så här i en krönika publicerad i BT. I Sjuhäradsbygden är det ofantligt många människor som jobbar inom industri eller andra arbetaryrken, slitsamt och ofta monotont.
3. Idag har vi en norm på 8 timmars arbetsdag, men som Ljunggren skriver kommer Sjöstedt med största sannolikhet lyckas jobba galet mycket iallafall. Oklart hur en norm på 6 timmar skulle vara mer förtryckande och styrande?
Och vad gäller Lenin: vem fan bryr sig? Han jobbade dessutom för någonting han brann för som person, inte för att tjäna pengar åt ett företag. Efter att Lenin och alla andra som levde samtidigt som honom jobbat alldeles för mycket, fick Ljunggrens parti och rörelse jobba hårt för att komma bort från alldeles för långa arbetsdagar.
Och så min egen lilla kommentar, inte alls kopplat till det Ljunggren skrev:
4. Livet är inte bara arbete. För mig är det som är mest centralt inte hur min arbetsgivare bäst kan utnyttja mitt dygn, utan hur jag ska lyckas hålla igång heltidsjobb vid sidan om två barn, socialt umgänge, lite bokläsande och ibland kanske till och med utövande av mitt medborgarskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar