Idrottare utan grundläggande rättigheter?

Igår morse fick jag som vanligt trilla ur sängen efter lite för lite sömn på grund av min och bäbisens konstanta hunger. Satte mig vid köksbordet, slog upp tidningen och trodde nästan jag skulle sätta maten i halsen. Svenska Olympiska Kommittén, SOK, menar tydligen att det inte ingår i yttrandefriheten att tala för mänskliga rättigheter.

Medan Norges motsvarighet till SOK gladeligen godkänt (varför de nu ens ska behöva göra det) att deras idrottare deltar i en Amnestykampanj för mänskliga rättigheter, menar SOKs generalsekreterare Stefan Lindeberg att liknande aktioner i Sverige skulle vara totalt oacceptabla. Och tydligen följer han sina företrädare i fotspåren - på 30-talet menade Sigfrid Edström (dåvarande vice ordförande i Internationella Olympiska Kommittén) att det inte fanns någon anledning att uttala sig negativt om Tyskland inför OS 1936. Som ett tillägg till detta drar Sydsvenskan fram ett citat, där han till råga på allt försvarade Nazi-Tyskland:

Nazisternas opposition mot judarnas inflytande kan endast förstås om du lever i Tyskland. Judarna hade kontrollen över flera viktiga branscher och höll andra utanför. Många av dessa judar var av ryskt och polskt ursprung med ett annat tänkesätt än det västliga. En förändring av detta tillstånd var absolut nödvändigt om Tyskland skulle fortsätta att vara en ’vit’ nation. Själv är jag ingen antisemit. Flera av mina vänner är judar ...

Förra året anordnade SOK ett litet läger för sina idrottare, där idrottarna bland annat skulle bonda med varandra och få lära sig lite mer om Kina. Inbokat på dagordningen fanns ett föredrag om mänskliga rättigheter som Amnesty ansvarade för, men detta byttes i sista minuten ut. Istället fick idrottarna lyssna på ett föredrag av lite mer "allsidig" karaktär. Så de bjöd in en föreläsare som är föreståndare för ett institut till hälften betalat av Kinas kommunistparti. Detta då de (SOK, alltså) ville att idrottarna skulle få en bild av både ekonomi och politik - som om detta inte skulle ha någonting med varandra att göra. Här kunde de väl lika gärna ha bjudit in Göran Persson eller Lars Leijonborg, som båda två har pratat glatt om den fantastiska tillväxten i Kina - Leijonborg har till och med kryddat sina uttalanden med ord om de fantastiskt "flitiga arbetarna".

1968 blev två löpare hemskickade då de från segerpallen visat solidaritet med den fattiga afroamerikanska befolkningen och de Svarta Pantrarna. Denna "incident" ledde till att OS-rörelsen införde förbud mot politiska manifestationer på OS-arenorna. När Stefan Lindeberg får frågan om det var fel av löparna att sträcka upp sina knutna nävar svarar han att

"Ja. Det strider mot reglerna. Det är det torra korrekta svaret."

Och det här är nästan det mest puckade av allt. Han kan väl inte på allvar mena att någonting som hände 1968 var fel enbart för att det strider mot lagar och förordningar som råder idag. Analysförmågan, herr Lindeberg? Kritiskt tänkande? Krävs det ingenting i form av intelligens för att bli generalsekreterare i ett av landets största idrottsliga organ?