onsdag 18 juni 2008

Neurotiskt bröllop

Grannfrun tipsade häromdagen om en film, "Margot at the wedding". Hon skrev att anledningen till att hon själv varit intresserad av den var för att den var skriven och regisserad av samma man som låg bakom "The squid and the whale", Noah Baumbach.

Filmtipset har fått mig att inse att när jag väl hittar filmer som jag gillar på grund av deras neurotiska eller psykadeliska teman, så är det en bra idé att sluka allt som står att finna av personen som ligger bakom. Och eftersom jag älskade "The squid..." tog jag och tittade på "Margot at the wedding" häromdagen. Precis som den tidigare filmen byggs en neurotisk känsla upp kring handlingen och karaktärerna, som även här består av en grupp intellektuella med kvasimisslyckade liv och förhållanden. Karaktärerna här försörjer sig, precis som i "The squid...", som författare eller universitetslärare. Nicole Kidman spelar en elak och egocentrerad mor och syster. Hon går med en konstant kyla genom hela filmen, och det är så att man ryggar tillbaka då hon säger till sonen (som är i de yngre tonåren) att han brukade vara så vacker och graciös, men att han nu blivit stel och kantig, eller då hennes konstanta trackande av systerns blivande make aldrig slutar. Det blir knappast bättre av att hon går omkring och ställer psyko-diagnoser på alla omkring henne.

Stämningen är genom hela filmen dämpad och tyst - när Donovans "Teen Angel" drar igång på slutet slår det mig helt plötsligt hur fruktansvärt tyst filmen varit i bakgrunden, men denna tanke till trots dyker det bland eftertexterna upp en lista på låtar som finns med på soundtracket...

Trots filmens många gemensamma drag med Baumbachs tidigare kändes den inte ända framme, och jag måste erkänna att jag blev besviken. SJälv hade jag lite svårt att sätta fingret på vad som var fel, så jag hänvisar till de recensioner jag hittat i Sydsvenskan och DN. Sydsvenskans Jan Aghed skriver att åtskilligt verkar "gällt och forcerat" i filmen, medan Helena Lindblad i DN menar att "den nya filmen inte [är] riktigt lika kondenserat välformulerad som föregångaren". Jag vill långt ifrån avråda från att se filmen, men det de båda recensenterna skrivit sammanfattar tyvärr filmens kvalitet i jämförelse med föregångaren ganska så bra.

Inga kommentarer: