I bakgrunden står TV:n på. Det är visst nån match, EM i fotboll säger de att det är. Och det kan säkert vara trevligt att titta på nån gång, det kan till och med jag tycka. Idag är inte riktigt en sån dag, inte för mig. Grannen ovanför gör mig dock idogt uppmärksam på om saker håller på att hända under matchens lopp.
Nyss var det någon som gjorde mål; Zlatan såg det ut som då jag vände mig om. Sverige alltså. Grannarna slutade inte skrika på jättelång tid. Det är ju kul att de är glada, antar jag. Nu gjorde nån mål igen. Skriker och sjunger, gör de. Precis som studenterna på stan idag. Intressant vad som får folk att bli lyckliga, tycker jag.
Här kan du för övrigt läsa mer om vad som fick folk att skrika.
2 kommentarer:
Människor behöver inte vara "lyckliga" (hur definieras lycklig, för övrigt?) bara för att de blir överlyckliga när Sverige vinner i fotboll. Det är jag är ett exempel på. Om man har ett gediget intresse för något, i detta fallet fotboll, är det klart man är minst sagt engagerad när det kommer till det största som finns inom sporten, EM och VM (och OS). Än roligare är det ju om det land man kommer ifrån finns representerat. Det är en stor sport världen över och att slå sig in dit är faktiskt inte lätt i den hårda konkurrens (många stora fotbollsnationer finnes) och höga kvalitet som råder. Många stora fotbollsnationer finnes ... Har man kommit dit så har man gjort sig förtjänt av det. Det är något att vara stolt över. Har man presterat så, så förtjänar man också att hejas fram av de sina.
De intressen man har gör tillvaron gladare såklart, men gör de mig lycklig som människa mer djupgående och i det längre perspektivet? Det beror ju på vad själva intresset är såklart, vad det tjänar för syfte ... hur det berikar ens liv. Det finns inte bara ett "lyckoläge", om man nu kan uttrycka det så. Det är ju aningens mer komplext än så. Men detta är ju bara mina aningen osorterade tankar som jag lite spontant plitat ner här utan någon större eftertanke. =) Hur det nu än är med detta så är det för mig iallafall snart är det dags att dra på den gulblå tröjan igen. Heja Sverige - landet lagom! =)
Tänk att jag misstänkte att du skulle reagera på ett eller annat sätt till det här inlägget... =)
Egentligen vet jag inte vad jag ville säga med det jag skrev, det var väl mest en blick av ögonblicket. Och grannarna var verkligen väldans högljudda... moralpaniken inom mig tycker kanske inte att idrott är en legitim anledning att hålla på så efter tio en kväll mitt i veckan - vill en göra så kan en ju sätta sig på en offetnlig plats där matchen visas, eller nåt. En annan del av mig tycker att det är rätt skönt, inte minst för att jag själv inte kan garantera skrikfria nätter inför sommaren som kommer... =/
Skicka en kommentar