För en dryg månad sedan gick debatten i kultursverige het, då moderaterna släppte sin debattskrift "Kulturen 3.0". Några av de bakomliggande moderaterna gjorde ett tillslag på DN debatt och själv gjorde jag en reflektion av det jag hunnit ta till mig av skriften som ni kan hitta här.
En månad senare, alltså alldeles häromdagen, kunde vi (återigen i DN) läsa en essä om två böcker som de senaste åren getts ut i USA. Det rör sig om böckerna Supercapitalism. The Transformation of Business, Democracy, and Everyday Life av Robert B Reich (fd arbetsmarknadsminister i USA) och Capitalism 3.0. A Guide to Reclaming the Commons av Peter Barnes. Båda författarna beskriver hur det kapitalistiska systemet alltmer skor sig på både samhällets och naturens bekostnad. Reich menar att vi måste sluta prata om företagarnas ansvar att se till att saker och ting blir bra, och istället stifta lagar som gör att företagarna inte kan svina lika mycket som de faktiskt gör idag. Barnes är inne lite på samma spår och skriver om att kapitalismen måste tas in i en ny fas, som han kallar Kapitalismen 3.0.
I Kapitalismen 3.0 måste en se till att de allmänningar som finns faktiskt görs allmänna på riktigt: med "allmänningar" syftar han till natur, lagar och kultur i lika utsträckning. Hans utgångspunkt bygger på att dessa allmänningar idag tillåts utnyttjas av företag med kommersiella intressen (och av lobbyister) på bekostnad av vanliga medborgare.
Det slår mig som mycket intressant att dessa böcker uppmärksammas här i Sverige just nu - att vi samtidigt som det kommer en debattskrift ifrån landets största regeringsparti med titeln "Kulturen 3.0", så får vi läsa om en debattbok med titeln "Capitalism 3.0" från andra sidan Atlanten. Och var finns den intressanta kopplingen häri? Jo - medan den ena, den från USA (världens största kapitalistland), menar att vi måste få till en utveckling mot mindre företagsinflytande i bland annat kulturen, så vill den andra, den från moderaterna, att vi i Sverige istället ska röra oss mot en värld där det är just dessa företag vars inflytande Barnes och Reich vill minska, som ska styra kulturen.
4 kommentarer:
En blir ju förbannad när en läser Kulturen 3.0
Tänkte också på intressanta kopplingar mellan de två olika tre-punkt-noll dokumenten. Där den borgerliga kulturpolitiska satsningen går ut på att inhägna de kulturella allmänningar vi faktiskt har borde en långt angelägnare uppgift vara att försvara och utöka dessa.
Ja, precis min tanke...
Om man ska ta ett tydligt exempel har vi ju hela alltet med upphovsrätten, vilket också Christer Sanne påpekar i sin essä.
[...] I sin artikel angående debattskrift Kulturen 3.0, omnämnd vid två tillfällen på den här bloggen tidigare, lyfter ett antal moderater fram att det faktiskt finns delar av kulturen som går med [...]
En möjlighet när det gäller allmänningar är väl att barn och kommande generationer har någon sorts äganderätt eller rådighet över allmänningarna. Kanske att FN deklarerar att världens barn och kommande generationer har en kollektiv rättighet till att inga allmänningar på något sätt skövlas. Kanske att alla länder och federationer uppmanas att skriva in denna rättighet i sin författning. Visserligen finns det kanske tidigare inga kollektiva rättigheter, men barn och kommande generationer kan väl inte anses som någon speciell intressegrupp, utan vad som vi lämnar efter oss till dem bör väl ses som ett universellt intresse.
Skicka en kommentar